Visst var det bättre förr - eller i alla fall enklare. Vi lever i en tid av förändringar och en av alla saker som förändrats är synen på vad kunskap verkligen är. 1842 blev det lagstadgat att alla barn i Sverige skulle gå i folkskola. Där undervisades eleverna i ämnen som; läsning, skrivning, räkning, historia, geografi och kristendomskunskap. De tre förstnämnda ämnena var färdigheter som var nödvändiga att behärska, de tre sistnämnda var ämnen som ansågs bildande och där man skulle erövra kunskaper om dem.
Beviset på att man erövrat denna kunskap var att man kunde visa att man ha lärt in och memorerat den. Att kunna fakta utantill var något att sträva efter och den som kunde memorera in mest var helt enkelt bäst. Men hur är det i dag är det fortfarande så att dem som lär in mest kunskap utantill är bäst? Eller är det så att vårt samhälle ställer helt andra krav på vad som kunskap än det dåtida samhället?
Varför ska man kunna en massa saker utantill då man med sin Iphone på några sekunder kan ta reda på nödvändiga fakta? Visst är det så att långt ifrån allt som står på nätet är sant, men det är också långt ifrån allt som jag minns som sant också. Är det kanske inte så att vårt uppdrag i skolan mer borde vara inriktat på att lära eleverna att finna relevanta fakta, göra en bedömning av deras trovärdighet och sedan använda sig av dessa för att se olika samband för att sedan kunna dra slutsatser utifrån dessa? Visst borde detta vara ett intressantare och mer relevant undervisningssätt än att servera er eleverna en massa faktakunskaper som jag valt ut för att sedan kontrollera att ni sedan lärt er dem utantill - är detta egentligen kunskap?
Vad säger ni? Det är trotts allt ni som skall bära med er all denna kunskap i en eller annan form resten av livet. Vilken sorts kunskap vill ni få?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar