För 20 år sedan...

Jag vet vad jag gjorde denna dag för 25 år sedan. Nu är det inte så att jag är begåvad med ett exeptionellt bra minne. Nej vi är nog några miljoner svenskar som vet vad vi gjorde just denna dag. För så är det stt vissa händelser sätter sina spår och gör ett avtryck i våra minnen och sitter kvar hela livet.

För våra elever är Palmemordet, Berlinmurens fall och många andra händelser historia som finns i historieböckerna, för mig och många andra är det en delav våra liv. Det är det som gör historieämnet så spännande, det är ettpågånde flöde.Det so  i dag är nyheter från Libyen kommer om några decenium att vara avlägsna händelsser i historieböckerna för kommande generatiioner av elever.

För den som vill veta mer om palmemordet har vi Sveriges radios specialsida om detta här.

Åk 8 ska ut på prao

Vecka 7 och 8 är våra åttor ute på prao.

Det är inte alldeles enkelt för våra 14-åringar att helt plötsligt ge sig ut i det tuffa arbetslivet för att söka praoplats. De flesta har lyckats tack vare goda kontakter, men det finns alltid en liten skara elever med trytande självförtroende som väntar in i det sista, innan de ger sig ut för att söka plats. Jag kan lite känna igen mig i dem. Jag hatar att be folk om saker och jag hatar att få ett nej. Jag är vuxen, och de är ungdomar. Kanske befinner de sig i den känsligaste åldern av alla, då man söker en identitet och bekräftelse på att man duger. Hur lätt är det då att sätta sig i en position där man riskerar att få nobben?

Som jag tidigare nämnt får de flesta ett ja, någonstans. De får en chans att visa sig själva och andra att de duger till något, något som tillhör vuxenvärlden. Alla kanske inte tar chansen fullt ut, men många kommer tillbaka med ovärderliga erfarenheter och många gånger ett ökat självförtroende.

Oftast när eleverna själva pratar om vad de fått ut av praon, nämner de materiella saker, såsom vad de fått som tack för ett väl utfört arbete. Innerst inne hoppas jag och tror att de finner praon värdefull av andra anledningar än enbart denna. Jag hoppas att våra åttor får massor av möjligheter att växa, att prova på hur det är att arbeta, att de kanske knyter kontakter inför eventuella feriejobb. Jag hoppas att de tycker att det är värdefullt.

Osannolika sammanträffanden

Ofta känns det som om man har en osannolik timing när man håller på och undervisar. Man börjar t o m undra om det är något övernaturligt över ens förmåga att ta upp ett ämne på lektionen och sedan se det på TV eller läsa om det i nyhetsrapporteringen. Men förmodligen är det bara slumpen och de gånger man inte prickar rätt är många gånger fler fast de tänker man inte på. I dag har jag haft två sådana upplevelser. Först var det när jag råkade komma in i ett program på SVT 2 som hette Och naturen skapade människan som denna gång bl.a. handlade om vinden och hur vindarna uppkommer. Och detta direkt efter att årskurs åtta jobbat med väder ock klimat, tänka sig vilket osannolikt sammanträffande.

I årskurs nio jobbar vi med mellankrigstiden och nazismen, men på en lektion kom vi även in på nazismen i dag. Och vad händer då? Jo när jag tittar i min mailbox hittar jag ett mail från en av eleverna som länkar till en artikel i Aftonbladet som handlar om nazismen i dag, tänka sig vilket osannolikt sammanträffande.